panik i byxan

mina byxor passar inte längre.
det är inte så att om krymt och blivit för små. det hade varit angenämt mot verkligheten.
det är så att mina ben och min bak och min buk helt plötsligt har sett till att samla på sig allt jag stoppar i munnen och numera är omöjliga att pressa ner i byxorna.

piss.

Så nu drar jag ner på överdrivna portioner. Jag försöker tänka på om jag verkligen är mer hungring eller om jag bara öppnar och tuggar av ren vana.
Jag försöker dra ner på mina kolhydrater och tänka mig för vad jag slänger ner i grytorna och pannorna.

ikväll ska verkligheten få ge mig en riktig käftsmäll. Jag sk ta ut mina nya snabba skor i spåret.

Min plan är att börja långsamt. Två kilometer ska avhandlas i flera veckor nu tills jag får upp en riktigt bra fart och sen ökar jag med en kilometer tills den sitter....osv tills femman sitter.
Sen ska det bli rutin.

inte mitt vanliga pressande från usel kondis rätt in i femman, där jag sen flåsar och stånkar tills jag har blodsmak och efter några veckor får ett riktigt bakslag med ont nånstans eller nån jäkla sjuka.

så mannen har instruerat mig i google earth idag, så dante och jag ska knalla bort till pildammarna för att köra den utstakade tvåan.

det kommer inte att bli kul.
två km är pisselite men jag är i usel form. usel. uslare. uslast. blä.