Jag hatar dem. Morgnarna.
Att försöka hitta något att klä sig i. Bland den sorgliga skara av slitna tråkiga bunt med kläder. Inget går på mig och det som går på är fult. Ångest varje gång.
Att gå till sitt jobb, försöka vara respektabel i en sned noppig urtvättade gammal tisha från bikbok känns så där. Och ändå är det det som händer. Morgon efter morgon. För där tog möjligheterna slut. Prutt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar