tråk

idag har frustrationen hängt i luften. jag har inte kunnat ta mig för någonting. jag har haft långa listor inombords med sånt som jag borde få gjort och istället har jag inte gjort något utan bara tagit lång tid på mig och inte varit nöjd med något.

Till sist fick jag tummarna loss och körde till hörby iallafall. Jag hände med en ledsen farfar en stund och tills tålamodet tröt och jag mådde apa.
Då begav jag och hunden oss hem till föräldrarna och åt middag, slappade lite och nu sover vi över. Hunden har dock övergivit mig för deras sällskap. Imorogn ska jag vara hos farfar igen och träffa prästen som ska ha hand om begravningen. vi ska gå igenom dagen och det känns rätt bra att vara med för han är så vimsig nu.

Först kändes det som en bra idé att köra hit och vara ifrån min man lite som fått dra ett tungt lass med mig nu när jag vet att han har det lite tufft själv. Men nu känns det som att jag borde stannat hos honom iallafall.
men nu är snart begravningen över och sen sjukskrivningens slut och man kan börja återgå till rutiner och vanligt liv. jag längtar efter det.