under en historia om hur underhållande och fantastisk hon var får
reda på att hon stilla somnat för alltid.
Jag är så tacksam att det blev som hon ville. Hemma och utan ont.
Idag har vi åkt dit igen och försökte trösta farfar. För vem kan
trösta den som förlorat sin livskamrat, oavsett hur värdigt och fint
det varit.
Mannen min var med. Oj vad jag har blivit stöttad.
Och oj vad jag är glad för min farmor. Skönt för henne att det är
över nu. Många år av kämpande är över. Och jag är stolt över
att hon var min farmor.
Skickat från min iPhone
Kram!
SvaraRaderaHörde om lilla farmor. :(
SvaraRaderaKram på dig söta!